Skogsfastigheten som funnits i familjens ägo i generationer

Annika är precis hemkommen efter två dagars konferens  och byter om från kavaj och klackar till mer bekväma kläder för att ge oss en rundtur i skogen. För vid sidan av jobbet med att driva en skogsfastighet på över 300 hektar så jobbar både Annika och Jennie heltid med andra uppdrag. Strax ansluter även Jennie och de tar oss sedan vidare till en grillplats vid sjön en bit in i skogsfastigheten. Här börjar vi prata om hur deras intresse för skogen började och om det alltid varit självklart för dem att ta över skogsfastigheten från sina föräldrar och flera generationer innan dess.

”Vi har i stort sett vuxit upp i skogen och intresserade oss tidigt för arbetet med skogen. Jag tror att en stor del till varför vi blev intresserade var för att våra föräldrar tidigt involverade oss i skogen, arbetet och besluten som skulle tas” säger Jennie.

”Nu försöker vi göra samma sak med våra barn, vi spenderar mycket tid i skogen och sammanstrålar gärna här. På vintern brukar vi vinterfiska och grilla korv och på sommaren plockar vi gärna svamp och bär som en härlig familjeaktivitet.” flikar Annika in.

Både Annika och Jennie bor en bit från skogsfastigheten medan deras pappa bor kvar på gården där de växte upp. De är på plats i skogen minst en gång i veckan men kan vid nödfall ta hjälp av sina föräldrar som är tidigare ägare av skogsfastigheten. Med sina föräldrar diskuterar de fortfarande gärna driften i skogen och syskonen beskriver föräldrarnas kunskap som ovärderlig.

”Vi röjer, planterar och sköter fastigheten själva. Sen är det såklart en trygghet att våra föräldrar finns i närheten och på ett enkelt sätt kan se över fastigheten. Efter exempelvis en storm kan de och hjälpa oss att röja undan eventuella träd som fallit över vägen eller hjälpa till med uthyrningsverksamheten som också finns i företaget” berättar Annika.

Även om både Annika och Jennie gillar att arbeta i skogen själva så får de vid gallringar eller slutavverkning anlita entreprenörer. Med tanke på den stora arealen hade det inte gått att göra allt själva eftersom de båda även jobbar heltid. 

Att generationsskiftet skett i omgångar har varit framgångsfaktorn

Ursprungsfastigheten kom till ägo 1860, då var det Annika och Jennies pappa Rolands morfars farfar som ägde fastigheten. Sedan dess har fastigheten gått i generationer. När det kom till Annika och Jennies tur så berättar de att det hela tiden har känts naturligt att de skulle ta över fastigheten. De tror båda två att en stor anledning till det är att de blev involverade i skogsarbetet så tidigt i livet. Jennie berättar att hon var så pass inställd på att hon skulle äga skog att hon till och med började titta på andra skogsfastigheter innan de tog beslutet att i stället börja ta över från föräldrarna.

Det första skiftet ägde rum 2010 och då började Annika och Jennie med att ta över en liten del av skogen. De har sedan succesivt köpt till gårdar som varit angränsande och nu har hela fastigheten en areal på över 300 hektar. Vid varje tillköp och skifte i skogsfastigheten har det varit en dialog och diskussion hos dem alla fyra. De har låtit saker ta tid och diskuterat olika lösningar innan beslut och skifte ägt rum. Något som de har värdesatt högt och som gjort att varje del i processen har känts rätt hela tiden.

”Den stora anledningen till att vi har det så bra som vi har det idag är verkligen att vi har gjort det i många, många steg. Det har gjort att det inte känts övermäktigt och vi har haft full kontroll på alla delar.” säger Jennie.

Annika och Jennies bästa tips för dem som ska ta över eller köpa en fastighet är att, om det är möjligt, göra det i olika steg precis som de själva har gjort.

”En annan viktig del är att man verkligen är ärliga genom hela processen. Ta upp och diskutera vad alla tycker innan skiftet äger rum” säger Annika.

”Kommunikationen är så viktig. Känner man något i magen, minsta lilla detalj som inte känns bra måste det upp på bordet. Att vi hela tiden har sagt vad vi tycker och tänker, att vi låtit det ta tid och suttit vid flera tillfällen och diskuterat flera alternativ innan skiftet har ägt rum tror vi är avgörande för att det blivit så bra som det har blivit för oss” fortsätter Jennie.

Att ta det i olika delar har inte bara varit bra ur den aspekten att de har fått känna på hur det är att driva en del av skogsfastigheten innan de tagit över hela. Utan det har även varit bra ur ett ekonomiskt perspektiv berättar dem. När de tagit över skogen i olika delar har det även betytt att de har kunnat ta lån i olika omgångar. I stället för att ta ett stort lån har de kunnat delat upp lånen i flera omgångar, vilket inneburit en stabilare ekonomi. Det är ännu en anledning till att allt har känts helt rätt under hela processen menar dem båda.

De beskriver vidare känslan att skriva på papperna till sin egen skog. ”Det är en förmån att få uppleva den känslan. Att veta att det här trädet är mitt, vi kan styra vad som händer här. Känslan att äga är fantastisk.” säger Annika.

”Det var en helt underbart” fyller Jennie i.

Att det är två sammansvetsade syskon som står framför oss är det ingen tveksamhet om. De avslutar varandras meningar och man kan nästan se energin emellan dem när de läser varandras tankar. Det var nog endast en fråga, ställd av vår fotograf, som de inte hade diskuterat tidigare:

- Vilket är ert favoritträd?

Då kollar de först lite finurligt på varandra och Annika frågar Jennie om hon har ett favoritträd, det har nämligen hon och frågan är om det är samma. För första gången under denna timme får vi faktiskt olika svar. Annikas favoritträd är bok och Jennies är tall. Så det var ju himla tur att det inte var en större fråga än så de tyckte olika om. 

Syskonens fokus framåt

Det märks tydligt att både Annika och Jennie har många och stora planer på vad de vill göra med skogsfastigheten framåt. Produktionsskogsbruket är det som ligger i fokus för syskonen. Att äga tycker dem är fantastiskt, att själva välja vilka delar de vill bevara och i vilka delar som man fokuserar på avverkning och produktion.

De märker redan nu att deras egna barn, varav den äldsta som är 11 år, börjar ställa frågor och intressera sig för skogen på precis samma sätt som de själva gjorde när de var små. Därför har tankarna redan nu börjat snurra kring nästa generation. Att det i dagsläget är Annika och Jennie som äger skogen var naturligt eftersom de bara var två syskon. Men i nästa generation är de potentiellt fyra nya skogsägare med deras båda barn.

För oss är det efter denna timme med Annika och Jennie inte ett dugg förvånande att de redan nu, även om det är många år kvar till nästa generation potentiellt tar över, börjat diskutera dessa frågor. Det är som att det ligger i deras natur. Diskussion, ärlighet och möjlighet till olika lösningar har under hela tiden varit självklart för Annika, Jennie och deras föräldrar. Och så troligtvis även för kommande generation.